justmyfreakythoughts

Jaaa... nu har de gått jävligt lång tid igen. Men ja lever... Typ i alla fall. Jag lever på de sättet som världen anser vara levande. Har haft en helvetes vecka som ja trodde skulle sluta bra genom att hänga i parken med vänner i fredags men en av dom fick dampryck och försökte nita en av mina bästa vänner... (Dom har varit tillsammans och han kan inte komma över det...) Så det slutade dåligt... Tacka gudarna för en av mina killkompisar som hoppade in och grabbade tag i K (han som försökte hoppa på min kompis) så ingen blev skadad men jag mår dåligt ändå... Och detta har inte med mig att göra men jag blir skakig av det. Och jag litar inte på killar. Jag vet inte varför men jag gör inte det. Jag litar på han som hoppade in och slutade bråket men han är en av dom få killar ja litar på. Sen så började K smsa med mig när jag hade dragit med min tjej kompis och han typ hintar om att han tänker ta livet av sig så ja blir skit orolig. Och jag har haft super ångest och flera riktigt stora ångest attacker i vevkan.Ja känner mig som om jag är fast i mitt eget huvud.